"Sätt gränser" är ett av de vanligaste råden mot stress och ett av de minst användbara i sin vanliga form, eftersom det sällan preciserar vad en gräns faktiskt är. Här är en användbar definition: en gräns är något som gör att belastningen blir mindre. Allt annat är uthållighet.
Skillnaden mot att tåla mer
Att organisera bättre, jobba effektivare eller hantera stressen smartare låter som gränssättning men är det inte. Mängden är densamma efteråt.
Vid stressrelaterad utmattning beskrivs avlastning som centralt, och de studier som finns pekar mot att aktiva insatser för att öka balansen mellan aktivitet och återhämtning kan vara verksamma.3
Ordet är avlastning, inte anpassning. Något ska bort.
Det är inte bara din uppgift
Här ligger den största missuppfattningen, och den är värd att korrigera eftersom den lägger ansvaret på fel ställe.
Arbetsmiljöverket är tydliga: arbetsgivaren behöver inom ramen för sitt arbetsmiljöarbete undersöka och åtgärda risker kopplade till arbetsbelastning, och motverka att arbetsbelastning leder till sjukdomar.1 Det ska vara tydligt vad som förväntas av arbetstagarna, och det ska vara balans mellan krav och resurser.2
Dessutom, och det här är den mening som är mest användbar i ett samtal med chefen: arbetsgivaren ska skapa förutsättningar för arbetstagarna att uppmärksamma arbetsgivaren på höga krav och bristande resurser, och regelbunden dialog gör att signaler på ohälsosam arbetsbelastning kan fångas upp och obalanser rättas till.1
Att påtala att kraven överstiger resurserna är alltså inte att klaga. Det är den funktion regelverket förutsätter att du fyller.
Hela arbetsgivaransvaret finns beskrivet under arbetsrelaterad stress.
Formuleringen som fungerar
Det svåra med att säga nej är att det låter som ett omdöme om ens vilja. Lösningen är att inte säga nej, utan att be om prioritering.
| I stället för | Säg |
|---|---|
| "Jag hinner inte" | "De här sex sakerna ryms inte på den här tiden — vilken ska bort?" |
| "Jag är stressad" | "Uppgift A och B krockar i tid. Vilken vill du att jag börjar med?" |
| "Det går inte" | "Det går om C flyttas till nästa vecka. Är det okej?" |
Skillnaden är att frågan flyttas från din uthållighet till arbetets organisation — vilket är exakt där föreskrifterna placerar den. Du ber inte om ett undantag. Du ber om ett planeringsbeslut, vilket är chefens jobb.
Om det inte går
Kommer du ingenstans betyder det inte nödvändigtvis ovilja. Arbetsmiljöverket konstaterar att frågor som rör åtgärder kan behöva hanteras på en annan nivå eller i en annan del av organisationen än den där den ohälsosamma arbetsbelastningen uppmärksammats.1
Närmaste chef kan sällan besluta om mer resurser. Nästa steg är då skyddsombudet, som kan lyfta frågan formellt till arbetsgivaren och vid utebliven åtgärd vidare till Arbetsmiljöverket.
Utanför arbetslivet
Samma logik gäller hemma, men utan lagstiftning i ryggen. Belastningen från vård av anhörig, ensamt föräldraskap eller ett långvarigt familjeansvar är lika verklig — den har bara ingen arbetsgivare att förhandla med.
Där handlar avlastning i praktiken om att be konkret snarare än allmänt. "Kan du ta hämtningen på torsdagar under hösten" är lättare att svara på än "jag skulle behöva mer hjälp", och betydligt lättare att svara ja på.