M�nga utgår från att diagnosen avgör rätten till sjukpenning. Den gör den inte. Det som avgör är om intyget visar att arbetsförmågan är nedsatt — och just den kopplingen är det som oftast fallerar vid stressrelaterade besvär.
Vem bedömer vad
Rollfördelningen är värd att ha klar innan läkarbesöket.
Läkaren bidrar med den medicinska informationen, medan Försäkringskassan gör DFA-analysen.2 Läkaren skriver alltså inte ett beslut. Läkaren levererar underlaget som någon annan sedan bedömer.
Det förklarar en frustration som är vanlig: att läkaren tycker att du är för sjuk för att arbeta, men Försäkringskassan ändå säger nej. De två svarar inte på samma fråga.
DFA-kedjan
Försäkringskassan använder DFA-kedjan som stöd när de tittar på det medicinska underlaget:2
- Diagnos — den eller de diagnoser som orsakar nedsättning av funktion
- Funktionsnedsättning — vilken funktion som är nedsatt av sjukdomen, och vilka observationer som gjorts
- Aktivitetsbegränsning — diagnosens och funktionsnedsättningens konsekvenser
Med funktionsnedsättning menas en förlust eller avvikelse i fysisk eller psykisk funktion, och nedsättningen ska avse en påvisbar variation från det som kan anses vara normalt.1
Det avgörande är sedan att delarna hänger ihop. Aktivitetsbegränsningen ska beskrivas så att man förstår att den är en följd av angiven diagnos, av observationerna vid undersökningen och av den beskrivna funktionsnedsättningen. Kedjan ska hänga ihop, och orsakssambandet ska vara rimligt.2
Varför det ofta fallerar vid stress
Försäkringskassan är själva ovanligt konkreta om vad som brister. Två saker återkommer: att kedjan med diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning inte hänger ihop, och att det saknas information om vad läkaren grundar sin bedömning på. Det behöver framgå tydligt vad som är läkarens bedömning utifrån observationer.1
För stressrelaterade besvär blir det svårare än vid en fraktur, av en enkel anledning: funktionsnedsättningen syns inte på en bild.
Men Försäkringskassan har ett uttryckligt svar på det. Funktionsnedsättningar som inte alltid kan observeras direkt, till exempel psykiska funktioner, kan tydliggöras genom en observation av hur patienten beter sig — läkaren kan exempelvis uppmärksamma minnes- och koncentrationssvårigheter genom riktade frågor eller standardiserade frågor och test.1
Det är alltså inte omöjligt att beskriva. Det kräver bara att det görs.
Vad du kan förbereda
Du skriver inte intyget, men du levererar råmaterialet till det. Ju konkretare du är, desto lättare blir läkarens jobb.
Beskriv aktiviteter du inte längre klarar, inte hur du känner dig. Skillnaden mellan "jag är helt slut" och "jag klarar inte längre av att följa ett möte på en timme, jag tappar tråden efter tio minuter och måste be om omtagningar" är exakt den skillnad Försäkringskassan letar efter.
Konkreta exempel som brukar vara relevanta vid stressrelaterade besvär:
- Hur länge du klarar att hålla koncentrationen innan den brister
- Vad som händer när du försöker läsa, planera eller fatta beslut
- Om du behöver skriva ner sådant du tidigare höll i huvudet
- Hur många av dagens uppgifter du faktiskt slutför
- Hur du fungerar efter en normal arbetsdag jämfört med förut
Att skriva ner det innan besöket är extra vettigt just vid stress — det är minnet och överblicken som är påverkade, och besöket är kort.
Tidsgränserna påverkar bedömningen
Läkarintyget läses aldrig i ett vakuum. Försäkringskassan bedömer arbetsförmågan mot olika krav beroende på hur länge du varit sjukskriven — rehabiliteringskedjan.3 Ett intyg som räckte vid dag 60 kan därför bedömas annorlunda vid dag 200, utan att något ändrats i ditt tillstånd.
Hela den tidslinjen har vi gått igenom separat i sjukskrivning vid stress.
Behöver du hjälp med hur ditt eget ärende bedöms är det Försäkringskassan som svarar — vi kan bara förklara hur systemet fungerar.