Begreppet eustress används ibland för att skilja "bra" stress från "dålig". Uppdelningen är pedagogiskt användbar men fysiologiskt missvisande, och det är värt att veta varför.
Samma reaktion, oavsett
Det finns ingen separat kroppslig mekanism för positiv stress. När hjärnan tolkar något som krävande larmas det sympatiska nervsystemet, kortisol, noradrenalin och adrenalin utsöndras från binjuren, puls och blodtryck höjs och blodflödet dirigeras om till muskler och hjärna.2
Det sker likadant inför en premiär du sett fram emot som inför ett samtal du fruktar. Kroppen reagerar likadant oavsett om du faktiskt är i fara eller är med om något stressigt men ofarligt.1
Det är därför uppdelningen i positiv och negativ stress inte handlar om två olika tillstånd. Den handlar om två olika förlopp.
Det funktionella påslaget
Stress är en reaktion i kroppen som ger dig mer kraft ett tag, och den kan göra dig snabbare, ge extra energi en stund och göra det lättare att fokusera på en uppgift.1
Hjärnfonden formulerar det ännu tydligare: stress händer när vi är i situationer som kräver något extra och kroppen behöver mobilisera kraft och energi — och den energimobiliseringen är något friskt och helt normalt i sådana situationer.2
Med andra ord är påslaget inte ett symptom. Det är funktion.
Vad som avgör utfallet
| Positiv stress | Skadlig stress | |
|---|---|---|
| Påslaget | Samma | Samma |
| Varaktighet | Kort | Utdragen |
| Nedvarvning | Sker efteråt | Uteblir |
| Sömn | Opåverkad | Påverkas tidigt |
Stressreaktionen är naturlig och livsviktig, gjord för att aktiveras under en kort stund — därefter behöver kroppen vila och återhämta sig. Vi klarar kortare perioder utan att ta skada, men det blir skadligt om pådraget pågår länge utan tid för återhämtning, vila och sömn.2
Det parasympatiska nervsystemet är den delen som behövs när vi ska varva ner och återhämta oss.3 Positiv stress är, förenklat, ett påslag där den delen faktiskt får ta över efteråt.
Varför målet inte bör vara noll
Ett vanligt misstag är att sätta upp ett liv utan stresspåslag som mål. Det är varken möjligt eller önskvärt — reaktionen finns för att den behövs, och den är en förutsättning för att prestera under press.
Det rimliga målet är i stället att påslagen ska ha ett slut. Frågan att ställa sig är inte hur ofta du blir stressad, utan om kroppen hinner varva ner mellan gångerna. Går det inte att svara ja på den frågan är när blir stress farligt rätt nästa läsning, oavsett hur positiv belastningen känns.